bild.admin.kth.se -- Sammanställning av bilder

Bildsammanställning -- g -- 12

Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 [12] 13 14

Nickstabadet i Nynäshamn. Greta, Ann-Christin, Hasse och Livia.	Pelle och Alexander på Vanadis. April 2001	Pelle Grundqvist. Nice i maj 2001
Per Grundqvist Merkantildata Driftcenter	Per Grundqvist Merkantildata Driftcenter	Kakel (Azuleio). Ön Bolama utanför Bissau i Guinea-Bissau 1986. På besök i den forna huvudstaden i Guinea Bissau.
Claes Gauffin anländer från Bissau. Guinea-Bissau 1986 Eftersom mat endast kunde köpas i Bissau, och detta låg minst tre timmars fär bort, endera med bil eller bil+kanot, var varje ankomst av transport med mat en begivenhet i Buba. Det enda som kunde inhandlas i den lokala affären i Buba var färskt, mcket gott, nybakat bröd, samt torrmjölk, den eviga Nidon...	På väg till Bolama. Mats, Bertil , samt François. Guinea Bissau 1986 Utfärd från tristessen i Buba med Landkryssaren. På väg genom djungeln mot Bolama, Guinea-Bissaus forna huvudstad. Som vanligt minst 2 extra hjul på flaket vid långfärd.	Översyn av luftkonditioneringsaggregat. Buaba i Guinea-Bissau 1986 Allt var tvunget att lagas lokalt ute i Buba. Här gällde verkligen devisen att fixa med sax, tejp, lim, ja allt som fanns tillgängligt. Fanns inte bromsolja till bilarna användes lokalt öl, mycket mindre rostbenäget än vatten. Eftersom farten ytterst sällan var mer änd 50 km/h vid bilfärd förelåg knappast någon risk för överhettning av bromsarna..
Man vid bil. Enxudé i Guinea-Bissau 1985 I Guinea-Bissau, med sina grunda långsträckta floder, finns inte särskilt många broar. De långa floderna, vilka sträcker sig långt inåt landet, stort som Jämtland, medför att tidvattnets fluktuationer kan uppgå till väl över 10 m. På grund av den flacka terrängen är alla kulvapen förbjudna för jakt. En förlupen kula passerar med stor sannolikhet genom nån av byarna. Enxudé, eller Enskede, som vi svenskar kallade det, är ett ställe där man genom att passera en lagun på 45 minuter kan skära bort mer än 20 mils omväg, från södra delarna av landet till huvudstaden Bissau. Ingen förbokning av färjan innebär att man måste känna till tidvattnets fluktuationer, för att vara ute i god tid innan högvatten, vilken var den tid som färjan anlöper. Alltså finner man till sin förvåning att man är innehavare av en portugisisk tidvattentabell över Guinea-Bissau. Den ibland långa väntan innebär oftast att en provisorisk marknad bildas, där bensin slangas mellan bilar, djur byter ägare, människor får sig sig ett mål, för att helt plötsligt upplösas i tomma intet i samband med att färjan lägger ut. Bilden av den väntande mannen är tagen vid ett sådant tillfälle, tidigt på morgonen, precis efter det att solen har gått upp.	Kvinnor. Guinea-Bissau. 1986 Kvinnor. Fotograferad från flaket på bilen. Kvinnorna säljer palmvin som vår eldare João vill köpa.	Däckbyte. Buba i Guinea-Bissau. 1986 Att byta däck utan adekvat utrustning är både omständigt och tungt. Här byter man bakdäck på den kärra som används för att forsla hem bränslet till fanérfabrikens ångpanna.
Däckbyte. Buba i Guinea-Bissau. 1986 Att byta däck på tunga fordon utan adekvat utrustning är både omständigt och tungt. Här byter man bakdäck på den kärra som används för att forsla hem bränslet till fanérfabrikens ångpanna.	Fanér läggs ut att torka. Buba i Guinea-Bissau. 1986 Fabriken i Buba producerade huvudsakligen tropiskt fanér. Mestadels rörde det sig om mahognyliknande trädarter. Detta skars med hyvlar från Cremona i Italien. Tjockleken var 0,5 mm. Varje fanérstycke gav intäkten 30 US$, En stock på 50 cm innebar mao en inkomst för Folbi på ca 3000 US$! Skövlingen av regnskog får en ganska enkel förklaring i ovanstående resonemang.	Efter färden till Bissau. Buba i Guinea-bissau 1986 Här har vi varit på provianttur till Bissau. João som har kört bilen, står på flaket för att kontrollera att allt lastas av korrekt. Landkryssaren har gått hela tiden ända sedan 05:00 då vi knuffade igång den. Den saknar både batteri, generator, och startmotor. En Landkryssare med dieselmotor knuffar man inte heller igång hur enkelt som helst. Dessutom finns ingen fungerande servostyrning. João ser därför ut lite som Karl-Alfred. hans armmuskler är maffiga. Bromssystemet är fyllt med Guineansk öl (bromsoljan är slut i projektet...). Ett egentligen moget övervägande då ölen är mer antikorrosiv än vatten, och aldrig kommer i kokning eftersom topphastigheten på bilfärderna aldrig överstiger 50 km/h. João berättar också en gång att man kan stoppa gräs inne i däcken om man vill fortsätta att köra med punktering... -"E´preciso ter força a girar! Muito bem treino este carro". ("Det behövs kraft för att svänga! Mycket bra träning den här bilen".) I stan bollar João med kartongerna, som man alltid får maten packad i, som om dom vore tomma. Bilen är så skev i ramen så att man nästan har höger framhjul i luften när man åker på slät väg. Så vad gör det att bilen inte håller svensk bilprovningsstandard? Med nedvevade rutor, blir det bra drag genom kupén när man åker hem, hållandes en kall öl i näven. Joäo tuggar Betel (Vodka för muslimer som han uttrycker det...). Vill man ha ännu bättre ventilation (12 m/s) sätter man sig på flaket med alla andra som sitter där. Folk vill alltid ha lift. Ibland har vi 20 personer på flaket. Eftersom man vet att ens egna framfart längs vägarna är en aning osäker, och att behov av lift snabbt kan uppstå, tar man alltid upp alla andra liftare längs vägen. 20 personer innebär också bra påskjut om man kör fast. -O carro anda melhor com muita gente no atraz (bilen går bättre med folk därbak säger João). Såhär på det nya milleniet har programmet Top Gear (BBC)ägnat sig att att försöka döda en Hilux (billighetsvarianten av den här modellen som bilden visar) men tyvärr misslyckats. Diskussionerna på flaket pendlar mellan himmel och helvete. Ofta, pratas det om tiden före befrielsen, och det stora utbud på varor som då fanns. När jag kliver upp på flaket pratar man alltid av artighetsskäl portugisiska. Creolen låter annars som barnspråk i öronen på mig som inte förstår den. João säger när vi glider in på campen: - "Nunca, nunca mata-se um Landcruiser" ("Man dödar aldrig, aldrig en Landkryssare"). Såhär på det nya milleniet har programmet Top Gear (BBC)ägnat sig att att försöka döda en Hilux (billighetsvarianten av den här modellen som bilden visar) men tyvärr misslyckats. Under alla turer vi gjorde för att handla med denna bil, blev inget stulet. Detta trots att hundratals människor befolkade flaket där varorna förvarades. Guineanerna är väl på det sättet de ärligaste människor jag har kommit i kontakt med.
Polisstationen i Buba. Guinea-Bissau 1986	Morgontoalett vid floden i Buba. Guinea Bissau 1986	Morgontoalett vid floden i Buba. Guinea Bissau 1986
Apskalle vid floden i Buba. Guinea-Bissau 1986	Domingos jonglerar med container. Buba i Guinea-Bissau 1986 Här jonglerar Domingos med en tom container. Eftersom traktorns saknar bromsar får färden företas med hjälp av 2 st förgångare för att det hela inte skall sluta i total katastrof. Containern skall bli bostad åt någon nere i Buba.	Lasttraktor. Buba i Guinea-Bissau 1986
Mäniskor väntar på flygplan. Buba i Guinea-Bissau 1986	Hönsuppköpare. Buba i Guinea-Bissau 1986 Här har vi varit runt i byarna kring Buba för att köpa höns. Samtidigt passade vi på att köpa en massa ägg, som omsorgsfullt sänktes ned i vatten för att få reda på om de innehöll kyclingar eller råa ägg. Vi hade bestämt oss för att baka sockerkaka. Något av äggen var salmonellasmittade, varför ett antal dagar framåt tillbringades med mycket täta toalettbesök. Den värsta magplåga jag nånsin haft.	Samba stänger huven. Buba i guinea-Bissau 1986 Landkryssaren hade vid länge utfärder alltid en 25-liters vattendunk på flaket. Den droppade alltid vatten trots alla mirakelkurer vi utsatte den för för att kylaren skulle bli tät. Här har Samba precis fyllt på vatten vid en paus.